Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Vintern gick. Grazia skrev...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 J EAN-CHRISTOPHE
stophe, som vilat ut under flera års sund
ensamhet hade en kolossal summa av kraft att giva ut.
Rikare genom den franska andens oförskräekta
vetgirighet på teknikens område störtade han i
sin tur ut på upptäcktsfärd. Som han var
våldsammare och mindre insnärjd i civilisationens nät
än alla andra, gick han betydligt längre. Men i
hans nya djärvhet var ingenting prisgivet åt
instinktens hugskott. Christophe hade gripits
av ett stort behov av klarhet. Under hela hans
liv hade hans snille följt tvenne växelvis
verkande strömningars rytm. Hans inre lag var den
att gå från den ena polen till den andra och att
utfylla mellanrummet. I den närmast föregående
perioden hade han girigt överlämnat sig åt
»kaos ögon som lysa tvärsigenom
ordningens slöja»; han hade velat slita
sönder slöjan för att bättre se dessa ögon, nu
ville han helst rycka sig loss ur förtrollningen
och över sfinxens anlete ånyo kasta
härskarandens magiska nät. Roms imperialistiska fläkr.
hade blåst över honom. Liksom den dåtida
parisiska konsten, som han rönt ett visst inflytande
av, längtade han efter ordning. Men han liknade
inte en del utmattade reaktionärer som spendera
återstoden av sin energi i att försvara sin sömn.
Dessa beskedliga människor som städse vända
åter till Brahms — till alla konstgrenars
»Brahms» — till väl skolade, meningslösa nco-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
