Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Vintern gick. Grazia skrev...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA DAGEN
141
klassici — blott emedan de behöva ro. Man skulle
kunna tro att de voro överansträngda av lidelsen.
— »Mina vänner, ni är allt bra lätt värkbrutna! . ..
Nej, det är inte er ordning jag strävar efter; min
ordning hör inte till samma familj. Vad jag vill
det. är ordningen i de fria passionernas och den
fria viljans harmoni... Christophe arbetade på
att i sin konst upprätthålla jämvikten mellan
livets makter. Dessa nya ackord, dessa
musikens andar som han lockat fram ur klangfyllda
avgrunder, dem använde han till att resa upp
kristallklara symfonier, vidsträckta byggnader,
lika solbelysta som de italienska basilikornas
kupoler.
Dessa andens strider och lekar sysselsatte
honom hela vintern. Och vintern gick fort förbi.
Men om aftonen då Christophe slutat sin dag och
bakom sig såg alla dagars summa, skulle han inte
kunnat säga om den varit lång eller kort, om han
ännu var ung eller kanske mycket gammal.
Då trängde en ny verklighetens sol genom
dimmans slöjor och förde med sig en ny vår.
Christophe fick ett brev från Grazia som sade
att hon kom till Paris med sina båda barn. Det
hade länge varit hennes plan. Hennes ktisin
Colette hade ofta bjudit henne. Fruktan för att
bryta sina vanor och slita sig från sin
bekym-merslösa ro och det hem hon älskade för att åter
bliva indragen i den välkända parisiska virveln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
