Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Vintern gick. Grazia skrev...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
J EAN-CHRISTOPHE
inte ana vad jag erfar då jag i denna puppa redan
skådar er själ. Ingenting lär mig bättre att fatta
att ni är evig. Jag älskade er innan er födelse
och jag kommer att älska er långt efter . . .
Han tystnade. Hon svarade ej; hon var
kärleksfullt upprörd. Då de voro tillbaka i
arbetsrummet, visade han henne framför fönstret sin
vän, det lilla trädet, med sparvarna som
kvittrade i toppen. — Hon sade:
— Vet ni vad vi nu skall göra? Vi skall
dricka te. Jag har med mig både te och kakor,
för jag tänkte nog att ni inte hade någonting
hemma. Jag har också en annan sak med mig.
Giv mig er överrock.
— Min överrock!
— Ja, giv mig den.
Hon tog upp ur sin väska nålar och tråd.
— Vad ämnar ni göra?
— Jo, häromdagen var det två knappar vilkas
öde oroade mig. Hur är det fatt med dem nu?
— Det är sant! Jag har glömt att sy fast dem.
Det är så tråkigt.
— Stackars pojke! Giv mig nu rocken.
— Jag skäms.
— Gå och koka tevattnet.
Han bar in i rummet teköket med
spritlampan, ty han ville inte en enda minut gå miste
om hennes sällskap. Allt under det att hon sydde
iittade hon med skälmska ögonkast på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
