Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Vintern gick. Grazia skrev...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA DAGEN
149
Hon öppnade ögonen. Med önskan att frigöra
sig från sin rörelse sade hon:
— Kan jag få se resten av våningen?
Även han var glad att få skaka av sig sina
upprörda känslor. Han öppnade dörren till
rummet bredvid, men han blygdes strax; där stod en
smal, hård järnsäng.
Senare, då han anförtrodde Grazia att han
aldrig upplåtit sitt hem för en älskarinna, sade
hon skämtsamt:
— Det tror jag nog. Hon skulle allt varit bra
modig.
— Varför?
— Om hon gått in på att sova i er säng!
Där fanns även en enkel lantlig byrå. På
väggen hängde ett gipsavtryck av Beethovens huvud
och över sängen i billiga ramar porträtt av hans
mor och av Olivier. På byrån stod ett fotografi,
det föreställde Grazia vid femton års ålder. Han
hade funnit det i ett album hemma hos henne i
Rom och stulit det. Han erkände vad han gjort
och bad om förlåtelse. Hon såg på bilden och
sade:
— Känner ni igen mig?
— Jag känner igen er och jag kommer ihåg.
— Vilken tycker ni bäst om av mina båda jag?
— Ni är alltid densamma. Jag älskar er alltid
lika mycket. Jag känner igen er till och med i
porträtten från er tidigaste barndom. Ni kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
