Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Olyckligtvis står det...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA DAGEN
159
kvinna, som Christophe älskade, skulle han velat
älska i alla släktled efter henne, såsom han
älskade henne i de led som gått före henne. Varje
hennes leende, varje hennes tår, varje veck i
hennes kära ansikte var ett levande väsen, ett
pånytt-fött minne av ett annat liv som funnits innan
hennes ögon öppnats till ljuset, bebådande ett
nytt liv som skulle finnas kvar då hennes sköna
ögon slutits.
Gossen, den lille Lionello, var nio år; han var
mycket vackrare än systern. Han tillhörde en
finare ras — alltför fin, blodfattig och utnött.
Han var intelligent men även rik på dåliga
instinkter, smeksam och bakslug. Han hade stora
blå ögon och långt, flickaktigt hår, blek hy, klent
bröst och dåliga nerver som han begagnade sig
av om så behövdes, ty han var en boren
skådespelare och därtill ovanligt skicklig i att fundera
ut folks svaga sidor. Grazia föredrog honom med
moderns naturliga gynnande av det barn som är
klenast, men hon drogs även till honom genom
den lockelse som goda och hederliga kvinnor
kunna erfara gentemot söner som varken äro goda
eller hederliga. (På det sättet giva de luft åt något
i sitt liv som de annars förkvävt.) Där ingår
även ett minne av mannen som tillfogat dem
lidande, som de kanske föraktat och likväl
älskat — hela denna själens sällsamma flora som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
