Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Vid återkomsten till...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
J EAN-CHRISTOPHE
De föreföllo äldre båda två. Han både blivit
tjockare och hon ännu smalare. Hur bräcklig
hon fordom var, så tycktes hon nu blott vara en
andefläkt. Sedan Arnaud tagit avsked hade de
dragit sig tillbaka i landsorten. Det enda band,
som knöt fast dem vid det tidevarv, som de levde
i, var tidningen som i den lilla stadens dvala och
i deras eget inslumrade liv kom och förde med sig
ett försenat eko av världens larm. En gång hade
de i tidningen läst Christophes namn. Fru Arnaud
skrev då några vänliga, litet cirklade ord till
honom och sade hur mycket de gladde sig åt
hans ryktbarhet. Han reste strax utan att
underrätta dem om sin ankomst.
Han fann dem i trädgården, en varm
sommar-eftermiddag, halvslumrande under en asks
lummiga, runda krona. De liknade Böcklins gamla
äkta par som i lövsalen somna in hand i hand.
Solen, sömnen, åldern utmattar dem, de digna
ned, de äro halvvägs försjunkna i den eviga
drömmen. Och deras kärlek, den sista livslågan
framhärdar ända till slutet i de hopknäppta
händerna, i deras slocknande kroppars värme ...
De blevo mycket glada åt Christophes besök som
uppväckte det förflutnas alla minnen. De talade
om forna dagar som på långt håll syntes dem så
ljusa. Arnaud fann stort nöje i att prata, men
han hade glömt många namn, fru Arnaud viskade
dem till honom. Annars teg hon helst, hon tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
