Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Vid återkomsten till...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA DAGEN
167
mest om att höra på, men forna tiders bilder hade
bibehållit sig friska i hennes förtegna hjärta, då
och då visade de sig likt glatta stenar i en
porlande bäck. Det fanns en bild vars glans
Christophe många gånger såg lysa i de ögon som
betraktade honom med ömt deltagande. Men
Oliviers namn blev aldrig uttalat. — Den gamle
Arnaud visade sin hustru en tafatt och rörande
uppmärksamhet. Han var rädd att hon skulle
förkyla sig, att hon skulle bliva för varm, han
ruvade med ängslig ömhet över det vissnade
anletet vars trötta leende försökte lugna och
uppmuntra honom. Christophe iakttog dem rörd
och med en viss svartsjuka ... Att åldras
tillsammans, att hos sin följeslagerska älska till och
med livets nötning, att säga sig: »Dessa små
veck bredvid ögonen, över näsan, dem känner
jag till, jag har sett dem bilda sig, jag vet när
de först framträdde. Dessa grå hår de ha blekts
samman med mig, tyvärr en smula genom mitt
fel. Det fina anletet har förändrats och rodnat
i mödans och ansträngningarnas härd som bränt
oss båda. Min själ, hur mycket innerligare älskar
jag dig ej nu! Varenda en av dina rynkor är
en det förgångnas musik! ...» — Älskliga gamla,
som efter livets långa vaka sida vid sida nu gå
att slumra in sida vid sida i nattens ro. Det var
både smärtsamt och välgörande att se dem. Ack,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
