Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Vid återkomsten till...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 J EAN-CHRISTOPHE
lian spelade detta farliga spel av sysslolöshet eller
komedilusta samt även för att utröna hur långt
hans makt sträckte sig. Han var oerhört
skicklig i att hitta på besynnerliga nervösa anfall.
Ibland vid middagen greps han av en
konvulsivisk skälvning, han knuffade omkull sitt glas,
slog sönder sin tallrik, då han gick upp för en
trappa hakade hans hand sig fast vid ledstången,
hans fingrar krökte sig, han påstod att han ej
kunde räta ut dem, eller ock fick han plötsligt
en stickande smärta i sidan, han rullade sig på
marken under höga skrik. Naturligtvis slutade
han med att skaffa sig en verklig nervsjukdom.
Men han hade nått sitt mål. Grazia och
Christophe voro alldeles förvirrade. Deras fridfulla
samvaro, de lugna pratstunderna, läsningen,
musiken, allt det som var dem en högtid, hela
deras anspråkslösa lycka var grumlad.
Med långa mellanrum gav dem det lilla odjuret
en liten frist, om det berodde på att han
tröttnade på sin roll, eller att hans barnsliga natur
tog ut sin rätt, och han för ögonblicket tänkte
på något annat. (Han var nu i alla fall säker
om att han vunnit spelet.)
Fort, fort begagnade de sig av sin tillfälliga
frihet. Varje timme, som de sålunda stulo sig
till, var dem desto dyrbarare som de aldrig voro
säkra om att få njuta den i fred. Vad de kände
sig nära varandra! Varför kunde det ej alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
