Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Vid återkomsten till...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA DAGEN
173
förbliva så? ... En dag erkände Grazia själv sin
saknad.
Christophe grep hennes hand.
— Ja, varför? frågade han.
— Ni vet det nog, inin vän, svarade hon med
ett sorgset leende.
Christophe visste det nog. Han visste att hon
för sin son uppoffrade deras lycka. Han visste
att hon inte lät bedraga sig av Lionellos lögner
och att hon ändå dyrkade honom. Han kände
till de blint själviska familjekänslor som tvinga
just de bästa att skänka all sin hopsparade
hängivenhet åt tarvliga och elaka medlemmar av
sitt eget kött och blod, så att de på det sättet
ej ha något kvar att giva åt dem som vore tusen
gånger värdigare, åt dem som de älska mycket
mer, om ock dessa ej äro av samma blod. Och
fast han vredgades, fast han stundtals hade lust
att förgöra det lilla odjur, som grusade deras liv,
böjde han sig tyst och insåg att Grazia inte
kunde handla annorlunda.
Sålunda försakade de utan onödig bitterhet.
Men om man kunde frånröva dem den lycka som
var deras rätt, kunde ingen hindra deras hjärtan
från att förena sig. Själva försakelsen, den
gemensamma uppoffringen höll dem med band
som voro fastare än de kroppsliga. Var och en
anförtrodde i sin tur sina sorger, avlastade sin
börda och tog i utbyte vännens sorger. Så för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
