Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Vid återkomsten till...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
J EAN-CHRISTOPHE
vandlades sorgen till glädje. Christophe kallade
Grazia sin »biktfader». Han dolde inte för henne
de svagheter som hans egenkärlek hade att lida
av. Han anklagade sig själv med en överdriven
ånger och hon lugnade småleende sitt gamla
barns samvetsbetänkligheter. Han gick så långt
att han för henne erkände sina
penningbekymmer; han beslöt sig dock inte, förrän de kommit
överens om att hon ej skulle erbjuda någonting
och att han ej skulle mottaga något av henne
—-den sista stolthetens skranka, som han
upprätthöll och hon respekterade. I brist på den
komfort som det förmenades henne att sprida över
hans liv, övergöt hon det i stället med en ömhet
som hade tusen gånger mera värde för honom.
Vid varje dagens timme kände han dess ande
sväva omkring sig. Han öppnade inte ögonen
om morgonen eller slöt dem om aftonen utan en
stum bön av kärleksfull dyrkan. Och då hon
vaknade eller då hon om natten, som det ofta
hände, låg långa timmar utan att sova, sade hon
sig:
— Min vän tänker på mig.
Och ett stort lugn omringade dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
