Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe var den ende...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
201
samma misstag som han själv gjort. Det var
lionom omöjligt att inte skratta åt sig själv och
sin bedrövliga skepnad, Christophe vidfogade
inte några utläggningar. Vad som verkade
kraftigare än berättelsen var berättarens
godmodig-het. Han talade om sig själv och andra på samma
frigjorda sätt, med samma muntra
bekymmers-lösa h u m o u r. Detta lugn imponerade på
Georges. Det var detta lugn han sökte. Då han
avbördat sig sina pratsjuka berättelser liknade
han en man som en vacker sommareftermiddag
sträcker ut sig i skuggan av ett stort träd. Den
varma dagens feberheta bländande ljus
slocknade. Han kände skyddande vingars ro sväva
över sig. Vid sidan om den man, som stilla bar
ett förkrossande livs tyngd, befriades han från
sin egen oro. Han njöt en stor vila om han bara
hörde honom tala. Han hörde inte heller så
uppmärksamt på orden, han lät sina tankar driva
omkring, men vart de än förirrade sig,
omringades han av Christophes välvilliga skratt.
Den äldre vännens tankar förblevo honom dock
främmande. Han frågade sig hur Christophe
kunde anpassa sig till sin andliga ensamhet och
klippa av alla band med ett artistiskt, politiskt
eller religiöst parti, försaka varje mänsklig
sammanslutning. Han frågade om Christophe aldrig
kände behovet att övergå till ett bestämt läger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
