Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe var den ende...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 t
JEAN-CHRISTOPHE
mera nytta om nian är stark, än om man blir svag
som de. Om ni vill, kan ni vara överseende mot
redan begångna fel, men ursäkta aldrig en
svaghet som skulle kunna komma att begås . . .
Visserligen! Men Georges aktade sig noga
för att rådfråga Christophe angående vad han
borde göra (han visste ju knappast själv hur han
ämnade handla). Han talade aldrig om
någonting förrän det redan skett -— och då — ja, då
återstod inte något annat att göra än att se på
skälmen med stum förebråelse och småle som en
snäll, gammal onkel som aldrig blir åtlydd.
Sådana dagar blev det en stunds tystnad.
Georges betraktade Christophes ögon som
tycktes komma fjärran ifrån. Han kände sig inför
honom som en liten gosse. Han såg sig själv
sådan han verkligen var, han speglade sig i denna
genomträngande blick, där en spjuveraktig
gnista tändes och han var inte vidare stolt över sina
bragder. Christophe använde sig sällan av de
förtroenden som Georges gjorde honom; man
skulle nästan trott att han ej hört dem. Efter
deras ögons stumma dialog skakade han skälmskt
på huvudet och så begynte han berätta en
historia som inte tycktes ha något med det föregående
att skaffa, en historia ur sitt eget liv eller ur ett
annat verkligt eller inbillat levnadslopp. Och
Georges såg plötsligt i ny belysning sitt. eget
jag framträda som en dubbelgångare och begå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
