Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Georges erinrade sig inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
211
— Vad det var förargligt. Den journalisten har
alltid varit så taktfull gentemot mig. Jag är
verkligen ledsen. Det är nog bäst att inte låtsas
om saken.
Christophe skrattade och tänkte:
— Han har rätt, den lille kraken.
Och han slängde detta »minne» i en låda som
han plägade kalla sina »oubliettes».
Men slumpen ville, att Georges som sällan
läste tidningarna, eller läste allting slarvigt,
utom sportavdelningen; råkade att få se de
häftigaste utfallen mot Christophe. Han kände
journalisten, han gick till det kafé, där han var
säker om att träffa honom. Han fann honom
mycket riktigt och örfilade upp honom; sedan
duellerade han med honom och gav honom med
sin värja en duktig skråma i axeln.
Dagen därpå vid frukosten fick Christophe ett
brev från en vän som berättade händelsen.
Christophe blev bestört. Han lämnade sin frukost
och sprang till Georges. Georges öppnade själv
dörren, Christophe störtade in som en virvelvind,
grep honom i båda armarna ruskade honom i
vredesmod och begynte slunga ut en massa
rasande förebråelser.
— Ditt odjur, skrek kan, du har slagits för min
skull. Vem gav dig tillåtelse därtill? En
pojk-vasker, en spoling som blandar sig i mina
angelägenheter. Kan jag inte sköta dem själv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
