Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Georges erinrade sig inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 t JEAN-CHRISTOPHE
kanske? Yad har du egentligen uträttat? Du
har gjort den där drummeln den äran att slåss
med honom. Han begärde inte bättre. Nu är
han en hjälte! Dumbom! Och så — du bar dig
bestämt åt som en vildhjärna — om nu slumpen
hade fogat så, att du blivit sårad .. . dödad
kanske. Din klåpare! Det skulle jag aldrig i
hela mitt liv förlåtit dig.
Georges skrattade som en galning och han
greps vid detta hot av en sådan munterhet att
tårarna runnö från hans ögon.
— Å, min käre, gamle vän, vad du är lustig.
Å, det är kostligt. Nu är du ovettig på mig för
att jag försvarade dig. En annan gång skall jag
minsann anfalla dig, då kanske du tager mig i
famn.
Christophe tog Georges i sina armar kysste
honom två gånger å rad på bägge kinderna och
sade:
— Min unge vän! ... Förlåt mig! ... Jag är
en gammal tok. Men jag blev alldeles
uppskakad av den här underrättelsen. Yad var det för
infall att duellera Man slåss inte med sådana
människor. Du måste lova mig att inte börja om.
— Jag lovar ingenting, sade Georges, jag gör
vad som faller mig in.
— Hör du, jag förbjuder dig det. Om du
börjar på nytt, vill jag aldrig se dig mer. Jag
förnekar dig offentligt. Jag . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
