Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Om Christophe med största...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 t JEAN-CHRISTOPHE
att gå före det. Upprepa för dig själv det
arabiska ordspråket: Man slår inte de
ofruktbara träden, endast de
som ha pannan smyckad med
gyllene frukter bliva stenade»
... Låt oss hellre beklaga de konstnärer som
man skonar. Halvvägs sätter de sig lättjefullt
ned. Om de en gång vill resa sig upp, så vägrar
deras värkbrutna ben att bära dem. Leve mina
vänner fienderna; de ha gjort mig mer gott än
mina fiender, vännerna.
Emmanuel måste småle. Så sade han:
— Tycker du ändå inte att det är hårt för en
veteran att bliva uppläxad av värnpliktiga som
ännu ej luktat krut?
— De roar mig, sade Christophe, deras
övermod är tecknet på ett ungt livligt svallande blod.
Sådan var även jag fordom. Det är vårens
hagelskurar som falla ned på den nyväckta jorden . ..
Må de läxa upp oss. De ha egentligen alldeles
rätt. De gamla få gå i skola hos de unga. De
unga ha dragit fördel av oss, de äro otacksamma;
det är i sin ordning. Genom våra mödor ha de
blivit rikare och komma att gå längre än vi.
De förverkliga vad vi blott ha drömt om. Om vi
ännu ha en smula ungdom i behåll måste vi i
vår tur lära att förnya oss; om vi inte är i stånd
till det, om vi är för gamla, så låt oss
åtminstone glädjas åt dem. Det är härligt att se män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
