Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Den eldsvåda, som ruvade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den eldsvåda, som ruvade i Europas skogar,
började att blossa upp. Man kunde bäst man ville
bemöda sig om att släcka den på ett ställe, den
tändes strax längre bort. Med täta rökmoln och
ett regn av gnistor hoppade den från en punkt
till en annan och svedde de torra buskarna. I
öster förberedde redan smärre förpoststrider på
nationernas stora krig. Hela Europa, gårdagens
Europa, skeptiskt och apatiskt, som dött trä, var
snart lågornas rov. Stridsbegäret bodde i varje
själ. I varje sekund var kriget färdigt att bryta
ut. Det kvävdes och det föddes på nytt. Den
lumpnaste förevändning gav det näring.
Världen kände at-t den var utelämnad åt den ödets
nyck, som skulle släppa lös ovädret. Den
väntade ... På de fredligaste tyngde känslan av en
oblidkelig nödvändighet. Ideologerna dolde sig i
jätten Proudhons massiva skugga och besjöngo
kriget som om det varit människans skönaste
adelsmärke.
Det var sålunda detta som de västerländska
folkens andliga och fysiska pånyttfödelse skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
