Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Den eldsvåda, som ruvade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 t
JEAN-CHRISTOPHE
leda till! Det var till dylika slaktoffer som trons
och handlingens lidelsefulla ström drev folken!
Endast ett napoleonskt snille skulle kunnat
fastslå ett bestämt, förutsett mål för detta blinda
lopp. Men i Europa fanns inte något
handlingens snille. Det tycktes som om världen utvalt
de medelmåttigaste till att regera.
Människoandens krafter voro annorstädes. — Så återstod
det blott att glida ned för det sluttande planet.
Sålunda gjorde både härskare och behärskade.
Europa erbjöd utseendet av en ofantlig vaka vid
lägerelden.
Christophe erinrade sig en liknande vaka, då
ban bredvid sig haft Oliviers ängsliga ansikte.
Men på den tiden var krigets hot blott ett
ovädersmoln som drog förbi. Nu täckte detta ho c
bela Europa med sin mörka skugga. Och
Christophes hjärta hade även förändrats. Han kunde
ej längre taga del i nationernas bat. Han befann
sig i samma sinnestillstånd som Goethe 1813.
Hur är det möjligt att kämpa utan bat, och hur
är det möjligt att hata utan ungdomens passion?
Hatets område var hädanefter överskridet.
Vilket av de två stora rivaliserande folken var honom
egentligen kärast? Han hade lärt att inse bådas
förtjänster och att fatta vad världen var dem
skyldig. Då själen nått till en viss ståndpunkt,
»vet man inte längre om
nationer» man känner grannländernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
