Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Den eldsvåda, som ruvade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
247
för överväldigande; han fruktade det. Om han
skulle draga nytta av dess harmoni, måste han
lyssna därtill på avstånd. Han kände att om han
varit bofast där, skulle han löpt fara att, likt så
många andra av samma nationalitet, bliva
uppsugen. — Ibland vistades han en tid i
Tyskland, men till slut trots den överhängande faran
av en fransk-tysk konflikt var det alltid Paris
som drog honom till sig. Visserligen hade han
där sin adoptivson, Georges, men känsloskälen
voro ej de enda som bevekte honom. Andra skäl
av mer intellektuell art gjorde sig ej mindre
gällande. En konstnär, som är van vid ett starkt
andligt liv och djärvt tager del i alla den stora
människofamiljens lidelser, måste finna det svårt
att vänja sig vid att ånyo leva i Tyskland. Där
saknades likväl ej konstnärer. Det var snarare
frisk luft som felades konstnärerna. De voro
avskilda från den övriga nationen; den
intresserade sig ej för dem. Andra mer praktiska och
sociala omsorger upptogo allmänhetens tid och
tankar. Diktarna inneslöto sig med uppretat
förakt i sin föraktade konst. De satte en
stolthet i att avskära de sista band som bundo
dem samman med nationens liv. De skrevo blott
för ett fåtal, en liten raffinerad aristokrati, full
av begåvning, men i sin tur söndrad i
rivaliserande kretsar, bestående av några färglösa
invigda. De voro nära att kvävas inom det trånga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
