Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Hans liv var dock inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÈN NYA DAOEfs
ter blick sora ej förmörkades av något
tankegrubbel, kakan var fast, känderna voro bruna; kon
hade vackra, runda och starka armar, bröstet var
väl utvecklat. Hon såg glad, stolt och rätt
materiell ut. Hon var varken intellektuell eller
känslosam och hon hade ärvt moderns bekymmerslösa
lättja. Hon sov elva timmar i sträck. Under
dygnets återstående timmar drev hon omkring
och skrattade halvvaken. Christophe kallade
henne »Dornröschen»: Prinsessan i det
sovande slottet. Hon erinrade honom om hans
lilla Sabine. Hon sjöng, då hon lade sig; hon
sjöng om morgonen, då hon steg upp. Hon
skrattaide utan orsak med ett gott barnsligt skratt
som hon ibland försökte svälja, som om det varit
en kickning. Man kunde inte begripa vad hon tog
sig till dagen i ända. Alla Colettes bemödanden
att smycka ut henne med den ytliga glans, som
man vanligen likt en sorts fernissa brukar klistra
på unga flickors personligket, kade varit
förgäves. Fernissan köll inte. Hon lärde ingenting.
Det tog kenne flera månader att läsa en bok som
hon fann mycket vacker, ehuru hon åtta dagar
senare varken kom ihåg titeln eller ämnet. Hon
gjorde, utan att blygas, alla möjliga stavfel och
begick, då hon talade om lärda saker, de lustigaste
misstag. Hennes ungdom, kennes munterhet
och brist på intellektualism voro uppfriskande,
ja till ock med hennes fel och obetänksamma
17. — Jeon-Christophe. x.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
