Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Hans liv var dock inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 t
JEAN-CHRISTOPHE
slarv, som i sin naiva egoism, gränsade till
likgiltighet för andra, voro roande. Allt var
omedelbart och naturligt. Den lilla lata och enkla
flickan kunde dock ibland vara oskyldigt kokett.
Hon lade ut sina krokar för de unga männen,
gjorde skisser ute i det fria, spelade Chopins
nocturne s, släpade omkring diktböcker, som
hon inte läste, förde idealistiska samtal och satte
på sig hattar som ej voro mindre upphöjda.
Christophe iakttog henne och skrattade i
mjugg. Han kände för Aurora en faderlig
ömhet — välvillig och litet ironisk. Han hade också
en viss vördnad för henne, som egentligen gällde
den han fordom älskat, som nu framträdde med
ny ungdom, färdig till en ny kärlek. Ingen anade
hans känslas djup. Den enda som kanske
misstänkte något var Aurora. Alltsedan sin barndom
hade hon ständigt sett Christophe. Hon
betraktade honom som en medlem av familjen. I de
forna små sorgerna, då hon känt sig mindre
gynnad än brodern, hade hon instinktivt närmat sig
Christophe. Hon anade att han led av en liknande
sorg, han märkte hennes smärta och utan att
anförtro sig åt varandra, ledo de tillsammans.
Senare upptäckte hon den känsla som förenade
hennes mor och Christophe; hon tyckte att hon
nästan var med i hemligheten, fast de aldrig
invigt henne i den. Hon insåg betydelsen av det
budskap, som den döende Grazia uppdragit åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
