Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Hans liv var dock inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 t
JEAN-CHRISTOPHE
hans son, en del av honom själv. Han frågade
sig om det ej var brottsligt att giva den
oskyldiga Aurora en följeslagare som ej hade sin
oskuld i behåll.
Men en dag då han gick förbi en berså, där de
unga tu sutto — kort efter deras förlovning —
hörde han med sammansnört hjärta hur Aurora^
på skämt utfrågade Georges angående hans forna
kärleksäventyr och hur Georges, utan att hon
behövde övertala lionom, berättade allting. Andra!
lösryckta bitar av samtal, som de inte alls
försökte att dölja, visade Christophe att Aurora
fann sig mycket bättre till rätta än han i Georges’
sedliga åskådning. Ehuru de voro mycket intagna
i varandra kunde man se att de inte ansågo sig
bundna för alltid. I frågor som gällde äktenskap
ock kärlek gåvo de prov på ett frisinne som kunde
ha sitt behag, ehuru det sällsamt bröt med det
gamla systemet av ömsesidig hängivenhet
usque ad mortem. Christophe
betraktade dem med ett visst vemod. Vad den går
snabbt, den farkost som för våra, barn med sig . . .
Tålamod! En dag skall randas, då alla komma!
att återfinna varandra i hamnen.
TJnder tiden följde farkosten inte en bestämd
riktning, den drev för alla vindar. Detta
frisinne, som strävade efter att ändra sederna,
borde, tycktes det, helt naturligt ha fått fast fot
i tankens och handlingens område. Men så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
