Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Hans liv var dock inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
261
ria om saken. Christophe, som hade mycket
roligt åt hennes lilla barnsliga list, sade:
— Det var skada! Du skulle ha träffat
Georges; han kom tidigt; vi åto lunch
tillsammans, men han kunde inte stanna längre,
Aurora blev belt snopen, hon hörde inte vidare
på vad Christophe sade. Han pratade muntert.
Hon svarade tainkspritt — nästan förargad på
honom. Det ringde. Georges kom in. Aurora
blev helt förbryllad. Christophe tittade
skrattande på henne. Hon begrep att ban gjort narr
av henne. Hon skrattade och rodnade. Han
hotade henne skälmskt med fingret. Plötsligt
sprang hon fram till honom och kysste honom.
Han viskade i hennes öra:
Biricchina, ladroncella
fur-be 11 a.
Hon lade handen på hans mun för att tvinga
honom att tiga.
Georges förstod inte alls meningen med dessa
skratt och kyssar. Hans häpna och litet
missnöjda min gjorde de två andra ännu muntrare.
Christophe arbetade på att närma de två unga
till varandra, och då han lyckats förebrådde han
sig det nästan. Han höll lika mycket av dem
båda två, men han bedömde Georges strängare;
han kände till hans svagheter. Han idealiserade
Aurora, han ansåg sig vara mer ansvarig för
hennes lycka än för Georges’, ty Georges var nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
