Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han talade om sina barn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 t
JEAN-CHRISTOPHE
betraktade de båda rökarna. Ckristopke sade att
katten var deras levande samvete ock för att
slippa undan åsynen därav, lade kan sin katt över
djuret. Det var en ömklig liten kisse av mycket
tarvlig ras, som Emmanuel funnit på gatan, till
kälften ihjälslagen. Den hade aldrig riktigt
hämtat sig efter det råa våld som vederfarits den; den
åt föga, lekte knappast och förde inte minsta
oljud. Den var ytterst foglig och följde med sina
kloka ögon sin herres rörelser, den var alldeles
olycklig om han ej var där, men ytterst belåten
om den fick ligga på bordet bredvid honom.
Ingenting störde den i dess stilla meditationer,
utom de oåtkomliga kanariefåglarna, som flögo
omkring i buren; dem kunde katten betrakta i en
sorts extas flera timmar i sträck. Den böjde sig
tåligt under Emmanuels nyckfulla ock
Ckri-stopkes något kårdhänta smekningar, den aktade
sig noga för att klösas eller bitas. Den var liten
och klen, ett öga rann, den småkostade; om den
kunnat tala skulle den säkerligen inte kaft
fräck-keten att påstå »att röken inte kade med saken
att göra»; men av dem tålte den allting; den
tycktes tänka:
— »De äro män, de veta inte vad de göra.»
Emmanuel hade fäst sig vid den, ty ban fatnn
en likket mellan det lidande djurets ock sin egen
lott. Ckristopke påstod att likketen sträckte
sig ända till blickens uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
