Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han talade om sina barn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
271
— Varför inte? sade Emmanuel.
Djuren återspegla sin omgivning. Deras
fysionomier förädlas allt efter deras ägare. En
dumboms katt bar inte samma uttryck som en
intelligent persons. Ett husdjur kan bliva fromt
eller elakt, ärligt eller lömskt, kvickt eller dumt,
och detta beror ej blott på den uppfostran, dess
herre ger det, utan även på hurudan herren är.
Därtill fordras ej ens ett mänskligt inflytande.
Olika ställen bilda djuren enligt sitt beläte. Ett
landskap med ädla linjer tänder en gnista i
djurens ögon. — Emmanuels gråa katt var i
harmoni med den trånga vindskupan och dess
vanföre herre, som belystes av den parisiska
himmeln.
Emmanuel hade blivit människovänligare. Han
var ej densamme, som då han först gjorde
bekantskap med Christophe. En huslig tragedi hade
djupt uppskakat honom. Hans följeslagerska,
som han i en ögonblickets upphetsning alltför
tydligt låtit känna hur betungande hennes
kärlok var, försvann plötsligt. Han sökte henne, full
av oro, en hel natt och fann henne äntligen i en
polisstation, där man tagit henne i förvar. Hon
hade velat kasta sig i floden; en förbigående
hade fattat tag i hennes kläder just då hon stod
i begrepp att kliva över ett broräck. Hon hade
vägrat att uppgiva namn och adress, ty hon
ämnade börja om. Åsynen av denna smärta kros-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
