Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han talade om sina barn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 t JEAN-CHRISTOPHE
sade Emmanuel, han kunde inte härda ut med
den tanken, att han, efter att ha blivit plågad av
andra, nu i sin tur skulle tillfoga lidande. Han
tog den förtvivlade med sig kem, kan bemödade
sig om att läka kennes sår, att skänka kenne en
ny tro på den ömket som hon längtade att finna.
Han tystade ned sina upproriska känslor, kan
underkastade sig hennes fordrande, hänsynslösa
kärlek; kan gav kenne återstoden av sitt liv.
Hela käns snilles must strömmade till kjärtat.
Denne kandlingens apostel kom därhän att han
trodde, att det endast fanns en handling, som var
god, den nämligen att inte göra ont. Hans roll
var slut. Det tycktes som om den Kraft som
driver fram det stora mänskliga tidvattnet blott
använt sig av honom som av ett redskap för att
lössläppa Handlingen. Så snart kan uppfyllt
ordern, betydde han ingenting mer; handlingen
fortsatte utan honom. Han skådade
fortsättningen ock var nästan undergiven, så länge det
gällde de orättvisor, som berörde honom
personligen, men mindre undergiven, då det gällde hans
tro. Ty, om han än var fritänkare och påstod att
ban var lösgjord från alla religioner samt
behandlade Christophe som en förklädd klerikal, kade
ban dock, liksom varje mäktig ande, sitt altare,
där kan dyrkade de drömmar, som han uppoffrat
sig för. Nu stod altaret övergivet och Emmanuel
led därav. Hur skulle det varit möjligt att utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
