Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Georges’ och Auroras...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
285
lion inte ville oroa lionom i hans aibete eller i
hans nöjen. Den tanken lekte honom i hågen
att han nu skulle göra för hennes dotter — för
henne — vad hon gjort för honom. Han dolde
sålunda sin sjukdom, men det var med stort
besvär han höll ut ända till slutet. De båda
ungas lycka gladde honom dock så mycket, att
lian utan att svikta härdade ut med den långa
kyrkliga vigseln. Knappt nådde han Colettes
hem förrän krafterna tröto; han fick nätt och
jämnt tid att gå in i ett tomt rum och så
svimmade han; en tjänare fann honom där. Då
Christophe återfått sansen förbjöd han alla att
underrätta de nygifta, som skulle resa samma kväll.
De voro så upptagna av varandra, att de
ingenting märkte. De togo muntert avsked av honom
och lovade att skriva i morgon eller i övermorgon.
Så snart de rest, lade Christophe sig till sängs.
Febern grep honom och lämnade honom inte mer.
Han var ensam. Emmanuel var även sjuk och
orkade inte hälsa på honom. Christophe
rådfrågade inte någon läkare; han trodde ej att hans
tillstånd var oroande. För resten hade han inte
en tjänarinna, som skulle kunnat sända bud efter
en doktor. Hjälphustrun, som kom ett par
timmar om morgonen, saknade allt intresse för
honom och han hittade snart på en förevändning
för att bliva henne kvitt. Han hade väl tio
gånger bett henne, att då hon städade, ej röra vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
