Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Georges’ och Auroras...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 t JEAN-CHRISTOPHE
hans papper. Hon var envis, nu tyckte hon att
stunden var kommen, då hon riktigt kunde få
följa sina infall; hans huvud var ju fastnaglat
vid kudden. Från sin säng såg han i skåpets
spegel, hur hon vände upp och ned på allting i
rummet bredvid. Han blev så ursinnig — den
gamle Adam var inte död ännu — att han
hoppade upp ur bädden, ryckte ifrån henne en
pappersbunt och kastade henne på dörren. Följden
blev, att febern steg och att hjälphustrun inte
återkom. Hon brydde sig inte ens om att
underrätta »den gamle token», såsom bon kallade
honom. Så låg han sjuk, ensam, utan en enda
människa som betjänade honom. Varje morgon
gick han upp och tog mjölkflaskan som ställts
utanför dörren samt såg efter om portvakten i
dörrspringan vid tröskeln stuckit in det brev som
de älskande lovat. Brevet kom ej. I sin lycka
glömde de honom. Han var ej ond på dem, i
deras ställe skulle han ha gjort sammaledes. Han
tänkte på deras bekymmerslösa glädje och
fröjdade sig åt att han skänkt dem den.
Han var litet bättre och hade börjat stiga upp,
då äntligen Auroras brev kom; Georges hade
nöjt sig med att blott teckna sitt namn. Aurora
frågade mycket litet efter Christophes hälsa och
berättade mycket litet om sig själv, men hon gav
honom ett ärende att uträtta; hon bad honom
skicka en boa som hon glömt hos Colette. (Aurora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
