Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han skådade ut över...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 t JEAN-CHRISTOPHE
kompromiss mellan levande ljud, en det metriska
systemets tillämpning på den rörliga
oändligheten. Anden behövde denna lögn för att fatta
det ofattbara, och då den ville tro, så trodde
den också. Men allt detta är inte sant, inte
levande. Och den njutning, som denna
självska-pade ordning skänker anden, har blott erhållits
genom att den omedelbara ingivelsen av allt vad
som är förfalskades. Med långa mellanrum
händer det, att ett snille, som kommer i tillfällig
kontakt med jorden, plötsligt ser verklighetens
ström översvämma konstens trånga ram.
Fördämningarna knaka ett ögonblick. Naturen
tränger sig in genom en spricka, men strax
täp-pes remman till. Att så sker, är nödvändigt för
det mänskliga förnuftets bevarande; det skulle
förgås om det mötte Jehovas ögon. Strax
begynner det att mura ihop den cell inom vilken det ej
släpper in något utomstående som det ej
omarbetat. Kanske är detta vackert för dem som ej
vilja se... men jag, jag vill se ditt anlete. Jag
önskar höra din stämmas dån, om den ock skulle
förinta mig. Konstens larm besvärar mig. Må
anden tiga. Människan bjudes tystnad! ...
Men bara några minuter sedan han hållit dessa
vackra tal, trevade han efter ett av de
pappersblad som lågo kringströdda på täcket, och
försökte nedskriva ett par noter. Då han märkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
