Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han skådade ut över...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
293
Men snart kände han att han blev lika
främmande för sitt verk som för sig själv. Vilken
barnslig illusion att tro på konstens varaktighet.
Han skådade klart, ej endast ringheten av vad
han själv hade gjort, men även den undergång
som lurar på all modern musik. Snabbare än
varje annat uttrycksmedel förbrännes musikens
språk. Efter ett eller annat århundrade är det
blott några få invigda som fatta det. För vem
existera nu Monteverdi och Lulli? Mossan
fräter redan på den klassiska skogens ekar. Våra
melodiska konstruktioner, där våra lidelser
sjunga, komma snart att bliva tomma tempel
som grusas i glömska ... Och Christophe
häpnade över, att han utan oro betraktade dessa
spillror.
— Håller jag kanske mindre av livet? frågade
han sig förvånad.
Men han insåg snart, att han älskade det ännu
mycket mer ... Gråta över konstens spillror?
Det äro de ej värda. Konsten är människans
skugga kastad över naturen. Må de tillsammans
försvinna, uppsugna av solen! De hindra mig från
att se. . . Naturens kolossala skatter glida
genom våra fingrar. . Den mänskliga
intelligensen vill fånga det vatten som rinner genom nätets
maskor. Vår musik är en illusion. Våra
tonskalor äro blott sinnrika uppfinningar; de
motsvara inte något levande ljud. De äro en andens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
