Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han hade just vaknat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 t
JEAN-CHRISTOPHE
Han hade just vaknat upp ur en lång dvala,
tung av feber och drömmar. Sällsamma
drömmar, som ännu omvärvde honom. Och nu
betraktade ban sig själv, rörde vid sig, sökte sig och
återfann sig ej. Det tycktes honom, att ban var
»en annan». En annan som var honom kärare
än hans eget jag ... Vem då? ... Det tycktes
honom att i drömmen en annan hade trängt in i
honom. — Olivier? ... Grazia? ... Han åtskilde
ej längre sina älskade. Varför särskilja dem?
Han älskade dem alla lika mycket.
Han låg fjättrad i en sorts förkrossande
lycksalighet. Han undvek att göra minsta rörelse.
Han visste att smärtan lurade på honom i
bakhåll som katten på råttan. Han låtsades som om
ban var död . . . Redan!... Ingen fanns i
rummet. Ovanför hans huvud hade pianot
tystnat. Ensamhet. Stillhet. Christophe suckade:
— Vad det är skönt att vid livets slut säga sig,
att man aldrig varit ensam, även då man varit
som mest övergiven! ... — Själar som jag råkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
