Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han hade just vaknat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
297
på min väg, bröder som ett ögonblick hållit mig
i hand, hemlighetsfulla andar, alstrade av min
tanke: döda och levande — alla levande. —
O, allt vad jag älskat, allt vad jag skapat! ...
Ni trycka mig i er varma famn. Ni vaka över
mig. Jag hör era rösters musik. Välsignat vare
ödet som skänkt mig en sådan gåva. Jag är rik,
jag är rik ... Mitt hjärta är överfullt...
Han såg bort mot fönstret . . . Det var en av
dessa vackra, blida dagar, som enligt gamle
Balzac, likna en blind skönhet. Christophe
fördjupade sig i ett lidelsefullt åskådande av en
trädgren som sträckte sig tvärsöver fönstret.
Grenen svällde, de fuktiga glänsande knopparna
sprucko ut, de små vita blommorna öppnade sig,
och i blommor, i blad, i hela det återuppväckta
livet fanns ett så bedårat förtroende till den
på-nyttfödda kraften, att Christophe ej längre kände
sin trötthet, sin andnöd, sin eländiga kropp som
höll på att dö. Han levde upp i denna trädgren.
Han badade i detta livs milda utstrålning som
erinrade om en ljuv kyss. Hans hjärta hängav
sig åt det vackra trädet som log mot honom i
hans sista stund. Han tänkte, att just i samma
minut älskade andra människor varandra, attf
denna timme som för honom var en dödskamp,
för andra var en timme av extas; han tänkte ätt
det alltid är så, att den mäktiga livsglädjen
aldrig sinar ut. Och ehuru han var nära att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
