Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han hade just vaknat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
299
Men orkestern utvecklade en så flödande, en
så ny ock sprudlande fantasi, att det inte var
möjligt annat än att med öppen mun höra på.
Man kippade efter andan. Ckristophe fick
medlidande med sig siälv.
— Din stackare, sade han, du är uttömd. Tig!
Redskapet kar skänkt allt vad det kunde skänka.
Jag har nog av denna kropp. Giv mig en annan.
Men kroppen kämnades. Häftiga hostanfall
hindrade honom från att höra på.
— Vill du tiga?
Han tog sig om halsen. Han slog med
knytnävarna på bröstet som om han velat besegra en
fiende. — Han såg sig själv mitt i en folkmassa.
Pöbeln skränade. En man grep honom om
midjan. De rullade tillsammans omkull. Mannen
låg över honom med hela sin tyngd. Han
kvävdes ...
— Släpp mig! Jag vill höra. Om inte, så
dödar jag dig.
Han bultade mannens huvud mot väggen. Den
andre släppte ej taget...
— Men vad är det nu? Med vem kämpar jag?
Vad är det för en kropp som jag håller
omslingrad, som bränner mig? ...
Ett oredigt, drömlikt vimmel. Ett kaos av
lidelser. Vrede, vällust, mordlystnad, alla
köttsliga impulsers styng. Dammens gyttja som för
sista gången rördes upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
