Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han hade just vaknat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 t JEAN-CHRISTOPHE
kvävas, uppstämde han med en röse som ej längre
lydde hans tanke — kanske trängde inte ens ett
ljud ut ur hans mun — en lovsång till livet.
En osynlig orkester svarade honom. Christophe
sade sig:
— Hur bär de sig åt. Vi ha ju inte repeterat . ..
Måtte de nå slutet utan att begå något misstag!
Han försökte resa sig upp, så att bela
orkestern skulle se, hur han med sina långa armar
markerade takten. Men orkestern gjorde inte
några fel. Den var säker på gig själv. Vilken
underbar musik. Se, nu improviserade orkestern
svaren. Christophe hade riktigt roligt.
—- Vänta litet, min gunstig herre! Jag skall
minsann slå dig med häpnad!
Och han slog om rodret och kastade nyckfullt
farkosten till höger och vänster in i de mest
farliga sund.
Men orkestern klarade sig alltid. Den svarade
blott med en ännu större djärvhet.
— Vad kommer de nu att hitta på? Jo, de är
slipade! ...
Christophe ropade bravo och gapskrattade.
— Vad nu då? Det börjar bli svårt att följa
med. Skulle jag kanske låta besegra mig? ...
Hör på! ... Det är inte småsaker det här. Jag är
alldeles styv i lederna i daig . . . Nå, än sen då . . .
De får i alla fall inte sista ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
