Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han hade just vaknat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 t
JEAN-CHRISTOPHE
Tre fridfulla klockor ringde. Sparvarna på
fönsterkarmen kvittrade för att erinra honom
om att det var den stund då han brukade giva
dem frukostsmulorna . . . Christophe återsåg i
drömmen sin barndoms lilla rum . . . Klockorna!
Se här daggryningen. De vackra klangfulla
tonböljorna rinna ut i den lätta luften. De komma
mycket långt ifrån, från byarna därborta . . .
Flodens brus stiger upp mot huset . . . Christophe
sitter hopkrupen i trappans fönster. Hela hans
liv rinner förbi hans ögon liksom Rhens breda
flod. Hela hans liv, alla hans liv, Louisa,
Gottfried, Olivier, Sabine . . .
-— Moder, älskarinnor, vänner . . . Vad heta
de? . . . Kärlek var är du? . . . Var ären I, alla
mina själar. Jag vet, att ni äro mig nära och jag
kan inte gripa er.
— Vi äro med dig. Frid, vår dyrt älskade!
Jag vill inte förlora er mer. Jag har så
länge sökt er.
— Oroa dig ej. Vi lämna dig inte.
— Ack, tyvärr, floden tager mig med sig i sitt
lopp.
— Den flod som tager dig, den tager även oss
med sig.
— Vart gå vi ?
— Till den plats där vi alla bliva förenade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
