Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Han hade just vaknat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
303
— Blir det snart?
— Se!
Och Christophe gjorde en sista ansträngning
för att lyfta upp sitt huvud. (Herre Gud vad
det var tungt!) — Han såg den översvämmade
floden, den täckte fälten och rullade majestätiskt
långsamt, nästan orörligt fram. Och likt en
stålblink vid synranden tycktes en smal silverström
springa emot honom, darrande i solen. Oceanens
dån! . . . Hans vanmäktiga hjärta sporde:
— Är det Han?
Hans älskades röster svarade:
— Det är Han.
Och den döende hjärnan sade sig:
— Porten öppnas ... Se här det ackord som
jag sökt! . . . Men är det då inte slutet? Vilka
nya rymder! ... Vi fortsätta i morgon.
O, glädje; o, jubel att försvinna i Guds
alls-mäktiga frid. Gud som man hela sitt liv försökt
att tjäna! . . .
— Herre, är du inte alltför missbelåten med
din tjänare? Jag har gjort så litet. Jag kunde
inte göra mer . . . Jag har kämpat, jag har lidit,
jag har gått vilse, jag har skapat. Låt mig hämta
andan i dina faderliga armar. En dag skall jag
födas på nytt för nya strider.
Och flodens sorl och havets brus sjöngo med
honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
