Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Några år ha förflutit...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 JEAN-CHRISTOPHE
allt och skynda så fort han förmådde. Ibland
lät man honom vänta i ett förrum, därför att
middagen ännu ej var slut. Lakejerna, som
voro vana att se honom, tilltalade honom
förtroligt. Så infördes han i en salong full av
speglar och ljus; en samling ståndsdryga
personer stirrade på honom med sårande
nyfikenhet; han måste gå tvärs över det blankpolerade
golvet för att kyssa Deras Högheters hand, och
ju äldre han blev, desto tafattare blev han
även, ty han kände sig löjlig och hans
egenkärlek led därav.
Han satte sig till pianot och var nu
tvungen att spela för dessa dumbommar — så
bedömde han dem. — Det fanns ögonblick då
den omringande likgiltigheten kändes så
betryckande att han var nära att tvärstanna mitt
i ett stycke. Det blev lufttomt omkring
honom, han kvävdes, han tyckte sig falla ut i
rymden. Så snart han slutat överhöljde man
honom med beröm, man tråkade ut honom med
meningslöst smicker; han togs om hand än av
den ene, än av den andre. Han tyckte att man
behandlade honom som ett märkvärdigt djur,
tillhörande furstens menageri, och att
hyllningen mer gällde hans herre än honom själv.
Han trodde sig förnedrad, och hans sjukliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>