Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Några år ha förflutit...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 11
ömtålighet plågade honom desto mer, som han
ej vågade visa den. Han anade en förolämpning
i den enklaste handling; om man skrattade i
ett hörn av salongen, sade han sig strax, att
det var åt honom; han visste ej om man gjorde
narr åt hans sätt, hans kläder, hans utseende,
hans fötter eller händer. Allt förödmjukade
honom: han var förödmjukad om man talade
till honom, förödmjukad om man inte gjorde
det, förödmjukad om man gav honom konfekt,
som om han varit ett barn, förödmjukad
isynnerhet om storhertigen med ett furstligt
självsvåld till avsked tryckte en guldslant i hans
hand. Han pinades av att vara fattig, att
behandlas som en tiggare. En kväll då han
återvände tyngde pengarna honom så olidligt, att
han i förbifarten kastade ned dem i en
källarglugg; i nästa minut skulle han varit färdig till
vad som helst för att återfå dem, ty hemma stod
man i skuld till slaktaren för flera månader.
Föräldrarna anade föga av dessa den sårade
stolthetens kval. De voro förtjusta åt furstens
ynnest. Den goda Louisa kunde ej tänka sig
något mer storartat än sådana kvällar vid hovet
i ett lysande sällskap. Melchior tröttnade aldrig
att skryta över detta ämne för sina vänner.
Men den lyckligaste av alla var farfar. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
