Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Några år ha förflutit...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 JEAN-CHRISTOPHE
uppfattning av ålderns och erfarenhetens större
värde förhindra, att man med allvar betraktar
barnens känslor, vilka ofta äro lika intressanta
som de fullvuxnas och nästan alltid ärligare.
De personer Christophe såg i hemmet och
de samtal han åhörde avlägsnade honom än
mer från hans närmaste.
Melchiors vänner, kolleger från orkestern
— mestadels ungkarlar och fyllbultar — voro
långt ifrån elaka, men ohjälpligt tarvliga; deras
tunga klampande steg och bullrande skratt
gåvo genljud i hela huset. De älskade musiken,
men talade om den på ett upprörande dumt
sätt. Det ogrannlaga i deras hänförelse sårade
gossens blygsamhetskänsla. Då de sålunda
berömde ett verk som låg honom nära om hjärtat,
var det som hade de förolämpat honom själv.
Han blev stel och kall, antog en likgiltig min
och låtsades ej det minsta intressera sig för
musik. Om det varit möjligt skulle han i
en sådan stund avskytt den. Melchior sade
om honom:
— Den där har inte något hjärta, han
känner ingenting; jag vet verkligen inte vem
han brås på.
Ibland sjöngo de tillsammans någon av
dessa äkta tyska sånger för fyra röster, som,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
