Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Några år ha förflutit...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 13
och ställde mer direkta frågor, vilka gossen
endast besvarade med ja och nej. De andra
deltogo nu och begärde utförliga detaljer.
Christophe mulnade alltmer, man måste tvinga
fram varje ord, ända tills Jean-Michel blev
ursinnig och lät en ström av sårande ord bryta
lös. Christophe genmälde föga vördnadsfullt,
och alltsammans utmynnade i ett större gräl,
som slutade med att gubben vredgat gick sin
väg och slog hårt igen dörren efter sig. Så
förstörde Christophe nöjet för dessa stackars
människor, som ej kunde fatta orsaken till
hans dåliga lynne. Det var ej deras fel, om de
voro slaviskt underdåniga och ej förmådde
inse, att man kunde vara annorlunda.
Christophe drog sig tillbaka inom sitt eget
skal, och utan att döma de sina kände han ett
brett svalg mellan dem och sig. Han överdrev
kanske vad som skilde dem åt; trots olikheten
i tankar skulle han antagligen lyckats göra sig
förstådd, om han blott talat öppenhjärtigt med
dem. Men alla veta, att intet är vanskligare
att åstadkomma än ett innerligt samförstånd
mellan föräldrar och barn, till och med då de
äro förenade i den varmaste tillgivenhet; ty å
ena sidan avkyler vördnaden lusten att skänka
förtroenden; å andra sidan kan en felaktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
