Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Några år ha förflutit...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 17
Theodors talesätt, men i hans mun skorrade
det bara, och han var själv förlägen däröver.
Vad han än tänkte, imponerade Theodor på
honom, och han kände stor respekt för en
praktisk skicklighet, som han avundades, just
emedan han saknade den; han drömde om
något sådant för en av sina sonsöner och det
var även Melchiors hopp. Han hade redan
beslutat att Rudolf skulle följa onkelns fotspår.
Alla i huset lade nu an på att smickra den rike
släktingen, av vilken manväntade hjälp. Denne,
som insåg att han var nödvändig, begagnade
sig därav för att uppträda som härskare och
blanda sig i allting; han sökte ej heller att
dölja sitt förakt för konst och konstnärer,
snarare basunerade han ut det, blott för att
förödmjuka sina musikutövande anhöriga, och
han drev på deras bekostnad det tarvligaste
gyckel, åt vilket de ej vågade annat än skratta.
Christophe isynnerhet blev en skottavla för
onkelns hån, och han var intet tåligt offer.
Han teg och bet ihop tänderna med en
förgrymmad uppsyn. Den andre njöt av hans
stumma raseri. Men en dag vid bordet då
Theodor skämtade mer grovt än vanligt,
spottade Christophe honom i ansiktet utom sig av
vrede. Det blev en förskräcklig historia!
2. — Jean-Chrisiophe. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
