Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Några år ha förflutit...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 JEAN-CHRISTOPHE
Skymfen var så oerhörd att onkeln
förstummades; snart löstes likväl hans tungas band i
en ström av ovett. Christophe satt alldeles
förstenad och emottog utan att känna dem de
slag som haglade över honom; men då man
ville tvinga honom på knä framför onkeln,
stretade han emot, knuffade undan modern och
rusade ut ur huset. Han sprang långt utåt
landet och stannade först då han ej kunde
andas längre; han hörde röster ropa i fjärran
och han frågade sig, om det ej vore lämpligt,
att han kastade sig i floden, då han inte kunde
kasta dit sin fiende. Han tillbragte natten ute
bland fälten. I dagbräckningen gick han till
farfars hus och knackade på. Gubben hade
varit så orolig över Christophes försvinnande
— han hade ej fått en blund i ögonen — att
han ej ägde mod att gräla. Han förde hem
gossen och alla nya förebråelser undvekos; det
var nödvändigt att behandla honom varsamt,
då han ännu befann sig i ett överretat tillstånd
och samma afton skulle spela vid hovet. Men
under flera veckor fortsatte Melchior, utan att
vända sig till någon särskild, att jämra över
den möda man förgäves gjorde sig att genom
ett oförvitligt liv och ett belevat sätt vara ett
gott föredöme för ovärdiga personer, som till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
