Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Några år ha förflutit...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 JEAN-CHRISTOPHE
skimrande som safirer, döko fram vid dagens
första ljus, de myllrade likt ormarna på Medusas
huvud och samlade sig glupskt kring det
utkastade brödet; allt eftersom det sjönk, stego
de även ned, vredo sig i spiraler och sköto
plötsligt i djupet som en svinnande ljusstråle.
Floden färgades av skära och violetta reflexer.
Fåglarna vaknade. Nu skyndade man hem;
med samma försiktighet som vid avfärden
smög man sig in i rummets kvava luft fram
till sängen, där Christophe, som dignade av
trötthet, strax somnade in, med hela kroppen
doftande av fältets örter.
Allt gick väl, och föräldrarna skulle intet
märkt, om ej Ernst, den yngste brodern, hade
förrått Christophes nattliga utfärder; de blevo
förbjudna och han bevakades noga.Icke desto
mindre lyckades han ofta rymma i väg, han
föredrog den lille gårdfarihandlaren och dennes
vänner framför alla andra. Familjen var
upprörd. Melchior sade, att han hade en simpel
smak. Gamle Jean-Michel var svartsjuk på
Christophes tillgivenhet för Gottfried och
förebrådde honom att trivas i ett så tarvligt sällskap,
då han hade äran att närma sig de utvaldas
krets och att tjäna furstar. Alla tyckte att
Christophe saknade hållning och självrespekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
