Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Några år ha förflutit...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 21
Gottfried tog emot honom på andra sidan.
De vandrade i väg, lyckliga som skolpojkar.
Ibland träffade de Jeremias, Gottfrieds vän,
och i dennes båt gledo de sakta åstad under
månens sken. Vattnet droppade från årorna
och bildade små kromatiska noter. En
mjölkvit dimma darrade på flodens yta. Stjärnorna
blinkade, tupparnas galande svarade från ömse
sidor av floden. Då och då hörde man ur
himlens djup gälla drillar; det var svalorna,
som stego upp från marken, bedragna av
månljuset. Ingen talade. Gottfried sjöng en visa.
Efter en stund berättade Jeremias sällsamma
historier ur djurens liv; de föreföllo desto
hemlighetsfullare, som han uttryckte sig på ett
kort och gåtfullt sätt. Månen gömde sig bakom
skogsbrynet. Man drev vidare längs kullarnas
mörka massa. Himlens och vattnets skuggor
flöto samman. Floden var utan ett veck. Alla
ljus slocknade. Båten gled i natten. Gled
den? Svävade den? Stod den orörlig?...
Vassen vek undan med ett rasslande som av
sprött siden. Utan buller lade man till, tyst
steg man i land och återvände. Ofta hände
det att de ej voro hemma förrän i
dagbräckningen. De följde flodstranden. Svärmar av
silverfjälliga löjor, gröna som ax eller blå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
