Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Ehuru fattigdomen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 JEAN-CHRISTOPHE
av melodramatiska åtbörder. Han gick ut i alla
väder och uppfyllde sina åligganden utan
att glömma det minsta, men han var sällan
punktlig. Man mötte honom i varje gathörn,
diskuterande med en bekant eller skämtande
med en grannkvinna, vars näpna drag tilltalade
honom; han tyckte om vackra ansikten och
gamla vänner. Så förhalade han tiden och
visste aldrig vad klockan var, men
middagstimmen lät han ej gå förbi. Han åt varhelst
han befann sig och lät gärna bjuda sig som
gäst. Han kom inte hem förrän om aftonen
vid mörkrets inbrott efter att ha tillbringat en
lång stund med sina barnbarn. Han lade sig
och läste i sängen innan han somnade en eller
annan sida i den gamla bibeln; och under
nattens lopp — han sov aldrig mer än två eller
tre timmar i sträck — steg han upp för att taga
en av de gamla böcker som han inköpt i något
antikvariat; det var historia, teologi, litteratur,
vetenskap. Han läste på en slump några sidor,
som både intresserade och tråkade ut honom.
Han fattade ej alltid vad han läste, men han
hoppade ej över ett enda ord — tills sömnen
ånyo föll över honom. Om söndagen gick han
i mässan, promenerade med barnen och spelade
käglor. Aldrig hade han varit sjuk; han led
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
