Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Ehuru fattigdomen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 27
endast av en smula gikt, som han svor över
om natten mitt i bibelläsningen. Av allt att
döma borde han fortfara så till århundradets
slut och själv ansåg han sig gott kunna
överskrida det. Då man spådde honom att han
skulle dö hundraårig, tänkte han, liksom en
annan ryktbar gammal man, att man inte
bör fastslå några gränser för försynens nåd.
Enda tecknet på att han åldrades var, att
tårarna runnö lättare och att han blev alltmer
häftig. Minsta motsägelse förorsakade
vansinniga vredesutbrott; hans breda ansikte och
tjocka hals blevo då purpurröda, han stammade
och var nära att kvävas. En gammal doktor,
vän i familjen, hade varnat honom och rått
honom att lägga band på sin häftighet och
sin aptit; men envis som alla gubbar, blev han
endast mer oförsiktig och gjorde narr av både
läkare och läkekonsten. Han spelade en stor
likgiltighet för döden och höll långa tal för att
bevisa, att han ej fruktade den.
En het sommardag, då han tagit sig
grundligt till bästa och sedan råkat i gräl, kom han
hem och började arbeta i trädgården. Han
tyckte om att röra i jorden. Barhuvad mitt i
solen, uppretad av meningsutbytet, grävde han
full av vrede och iver. Christophe satt i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
