Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Ehuru fattigdomen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 JEAN-CHRISTOPHE
började gråta. Gottfried steg upp och kysste
honom.
— Min käre gosse, sade han sakta.
— Morbror, morbror, jämrade gossen och
slöt sig närmare till Gottfried.
— Gråt bara, sade Gottfried, gråt!
Även han grät.
Då Christophes förtvivlan lagt sig något,
torkade han ögonen och såg på Gottfried; denne
förstod att han ville fråga något.
— Nej, sade han och lade fingret på munnen,
tala tjänar till intet; gråta är gott, tala gör ont.
Gossen envisades.
— Nej, det tjänar till ingenting.
— Bara en sak, en enda!...
— Vad?
Christophe tvekade.
— Morbror, frågade han äntligen, var är
han nu?
Gottfried svarade:
— Han är hos Gud, mitt barn.
Men det var ej vad Christophe menade.
— Nej, du förstår inte. Var är han, han?
Han fortsatte med darrande röst:
— Är han ännu i huset?
— Den käre gamle mannen begravdes i
morse, hörde tiu inte klockorna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
