Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Dagarna gå...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 JEAN-CHRISTOPHE
medför han städse något minne, ett kors, som
han gjort eller några av Jean-Michels
favoritblommor. Även om han bara är ett par timmar
i staden glömmer han det aldrig, men han gör
det i smyg.
Ibland tar Louisa Christophe med sig till
kyrkogården. Christophe har en ryslig avsmak
för allt därborta, för den feta myllan klädd i
sin hemska skrud av vissna blommor, för den
tunga kvalmiga dunst, som stiger upp mot
solens strålar och blandas med lukten från de
susande cypresserna. Han törs inte erkänna
sin motvilja; han förebrår sig den som en feghet
och en ogudaktighet. Han är mycket olycklig,
farfars död förföljer honom. Sedan länge visste
han nog vad döden var, sedan länge tänkte han
på den, fruktade den, men han hade aldrig sett
den. Var och en som möter den för första
gången, märker att han hittills intet vetat om
döden eller om livet. Allt ramlar samman i ett
enda tag. Allt förstånd tjänar till intet. Man
trodde sig leva, man trodde sig äga en viss
erfarenhet om livet; man märker att man intet
vetat, man ser att man intet sett, att man levat
omfluten av en bedräglig slöja, som själen vävt
för att dölja verklighetens hemska anlete. Det
finnes intet samband mellan lidandets abstrakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
