Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Dagarna gå...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 39
idé och den varelse, som lider och blöder.
Det finnes ej heller något samband mellan
tanken på döden och kropp och själs sista
förtvivlade dödsryckningar. Allt mänskligt tal,
all mänsklig visdom, vad är det väl annat än
en dockteater med stela marionetter vid sidan
om verklighetens bländande skräck. Vad betyda
alla ord för de varelser av mull och blod,
som fåfängt och ångestfullt sträva att
fasthålla ett liv som dagligen närmar sig sin
upplösning.
På allt detta tänkte Christophe dag och
natt. Dödskampens minne lämnade honom
inte någon frid; han hörde den ohyggliga
andhämtningen; varje natt återsåg han farfar.
Hela naturen var förändrad; det tycktes som
om en isande dimma hade utbrett sig över
den. Runt om, vart han vände sig, kände han,
lik en kall pust, det blinda allsmäktiga
rovdjurets grymma andedräkt; han kände att
denna hemska förstörelsens kraft höll honom
fången under sina klor. Han visste att allt
motstånd var förgäves. Men i stället för att
nedslå honom, tände denna övertygelse en
brand av förtrytelse och hat inom honom.
Resignationen var honom främmande. Han
störtade med sänkt huvud mot det omöjligas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
