Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - En söndag...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 JEAN-CHRISTOPHE
antydde det ej direkt, men Diener sökte
tillskansa sig rättigheten genom att antaga en
myndig ton vid valet ur matsedeln. Christophe
förstod hans mening och beställde strax de
utsöktaste rätter; han ville visa att han hade
lika god råd som vem som helst; och då Diener
gjorde ett svagt försök att åtminstone få välja
vinet förlamade Christophe honom med en
enda blick och skickade efter en butelj av den
dyraste sort värdshuset ägde.
Nu, då de väl sutto framför denna bastanta
måltid, kände de sig helt förlägna och funno
ingenting att säga varandra. De smakade på
maten med stela och kantiga rörelser och
upptäckte plötsligt att de voro varandra främmande.
De gåvo misstänksamt akt på varandra och
gjorde fåfänga försök att återuppliva samtalet;
det föll tungt till marken i en mördande
ledsnad. Lyckligtvis gjorde mat och dryck så
småningom sin verkan och en smula förtrolighet
återvände. Christophe, som var ovan vid dylika
fester, blev synnerligt meddelsam. Han talade
om alla sitt livs svårigheter, och Otto övervann
sin inbundenhet för att erkänna, att ej heller
han var lycklig. Han var svag och blyg,
skolkamraterna begagnade sig därav för att göra
narr av honom, förargade över att han såg ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
