Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - En söndag...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 83
på deras simpla fasoner; de spelade honom
oupphörligt fula spratt. — Christophe knöt
näven och sade att det minsann ej vore värt
att de hittade på något sådant i hans närvaro.
— Otto kände sig oförstådd av sina närmaste,
Christophe visste vilken prövning det var. De
ömkade sig över sina gemensamma olyckor.
Dieners föräldrar ville göra honom till köpman,
faderns efterträdare i affären. Men själv ville
han bli diktare! Han var fast besluten att bli
diktare, även om han måste fly från sitt hem
som Schiller och utsätta sig för nöd och elände
(för resten skulle han en gång ärva faderns
rätt ansenliga förmögenhet). Han erkände
rodnande, att han redan skrivit verser om
livets bitterhet, men han kunde ej förmås
att läsa upp dem. Till slut sluddrade han,
full av sinnesrörelse, fram ett par rader.
Christophe fann dem storartade. De utbytte
tankar och idéer; de skulle arbeta tillsammans,
skriva dramer, Liederkreise. De voro
hänryckta av varandras egenskaper. Ej blott
Christophes konstnärsrykte, utan även hans
styrka och djärva sätt imponerade på Otto;
och Christophe i sin tur var känslig för Ottos
vårdade yttre och belevade fasoner, och han
— allt är relativt här i världen — beundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
